Koh Jum - Januari 2012

Vågorna rullar in mot stranden och palmerna vajar lätt i vinden på Freedom resort på Koh Jum.

Värmen tar sig in i kroppen, bir för bit, och mjukar upp alla vintertrötta muskler, och till och med den skadade foten som hittills hade haft så svårt att återhämta sig efter alla veckor under gipset.

Allting känns lite lättare i Thailand, och jag är genuint lycklig över att äntligen vara här igen.

Det är mycket att göra innan man ska iväg. Husvakterna ska flytta in, instrueras om hur frysen och värmepumpen fungerar, vilka brev som gärna får öppnas och vilka som kan lämnas därhän tills vi kommer hem. Kattmat ska köpas hem, räkningar betalas in i förväg, reseförsäkring ses över och vaccinationer ska utföras.

Packningen, resan till flygplatsen, flygresan i många, många timmar. Och sen tidsskillnaden, jet-lagen... Och det finns alltid små stunder i allt detta då man undrar om det verkligen är värt det.

Sen: De första stegen i sanden. Värmen som sprider sig i kroppen. Solnedgången över havet.

Inga overaller som ska kläs på motvilliga barn. Inga vantar, raggsockor, motorvärmare eller snöskyfflar.

Jo, det är värt det. Det är så väldigt mycket värt det!

Min kärlek till Thailand startade år 2000 när jag backpackade runt här tillsammans med en kompis i två månader.

Sedan dess har det blivit ytterligare tio resor hit, varav två långresor ihop med barnen; först med bara Milo (då åtta månader gammal) och förra vintern med både Milo, då 2,5, och Jack som fyllde 1 år under resan.

Det är inga lyxresor i bemärkelsen bekvämligheter och moderniteter vi gör. Just nu bor vi till exempel i en trähydda utan både air condition och fläkt, som inte ens har väggar ända upp till taket, och inga fönsterglas. När vi öppnar upp fönserluckorna är det bara öppet, rakt ut. Inget kylskåp, ingen tv, inte ens el hela dygnet (på sena kvällar och under nätterna är det ficklampa som gäller)

På nästa ö vi besöker kommer vi att bo inne i djungeln i en lika enkel träbungalow. Utan varken swimmingpooler eller Bamseklubbar så långt ögat når.

För oss är lyxen något helt annat. Förmånen att kunna ta oss tiden, efter att ha sparat mot ett medvetet mål – att få vara tillsammans. Utan vardagens alla avbrott med jobb, aktiviteter, matlagning, städning, snöskottning och tvätt.

Vi tillbringar timmar i havet, och älskar varje sekund. Vi leker hajar och båtar och bygger sandslott på stranden. Beställer in ris och kyckling, och bananpannkaka och nudlar till mat. Dricker vattenmelonshake i sugrör i baren när det är festligt, och går på äventyr till Koh Jums lilla by. Kanske får mamman eller pappan vila i hängmattan på verandan en stund på eftermiddagen, och kanske lånar vi en kajak någon dag och paddlar lite längs stranden.

Just nu har vi även sällskap av mina två bästa vänner med respektive, och det är förstås en lycka, det också.

Och precis som oss älskar dom den här platsen som bokstavligt talat ligger vid vägs ände på ön Koh Jum. Långt, långt bortom charterbolagens resekataloger. Freedom resort har inte ens en hemsida.

- It´s freedom! förklarade ägaren när vi frågade varför.

Exakt så. Det är frihet. En frihet att få vara tillsammans, en frihet att få må bra igen - och en frihet att öppna upp dörrarna och se havet rulla in mot stranden.